– Vi ser en tydlig intressekonflikt, där privata ekonomiska intressen uppnås på bekostnad av den marina miljön i ett av världens mest känsliga hav, säger Chalmersdoktoranden Anna Lunde Hermansson, som är en av författarna till den nya studien, publicerad i Nature Sustainability.

Studien har föranletts av den pågående förbudsdiskussionen om skrubbervatten − förorenat vatten som släpps ut från fartygens avgasreningssystem. Frågan är på agendan hos FN:s sjöfartsorgan IMO, och diskuteras på EU-nivå och i Sveriges riksdag, även om inga beslut om förbud ännu har fattats.

Anna Lunde Hermansson och Chalmerskollegorna Erik Ytreberg och Ida-Maja Hassellöv har i många år forskat om sjöfartens miljöpåverkan och bidrar med sin expertis i både internationella och nationella sammanhang. I en tidigare studie har de till exempel visat att mer än 200 miljoner kubikmeter miljöfarligt tvättvatten årligen släpps ut i Östersjön av fartyg med skrubberrening. Studien visade också att skrubbrarnas tvättvatten står för upp till 9 procent av de totala utsläppen av vissa cancerframkallande polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er) i Östersjön. 

Kostnader för oljeutsläpp inte medräknade

I den nya studien räknade Chalmersforskarna på såväl externa kostnader för skrubberutsläppen, som på ekonomiska balansräkningar för över 3800 fartyg som investerat i skrubbertekniken. När det gäller kostnaderna som kan kopplas till försämringen av marina ekosystem visar studien att skrubbervatten-utsläppen mellan åren 2014 och 2022 totalt sett har förorenat till en kostnad på över 680 miljoner euro.

Uträkningarna är baserade på modeller för betalningsvilja för att undvika miljöskadliga utsläpp, men är enligt forskarna att betrakta som en underskattning. Exempelvis är inte direkta kostnader, i samband med utsläpp av tjockolja från fartyg som använder skrubbrar, medräknade. De mångmiljonbelopp som går åt för att sanera olja efter grundstötta fartyg, som exempelvis Marco Polo vid Blekinges kust i höstas, finns inte med i beräkningarna.  

– Om inte skrubbrarna funnits skulle inga fartyg alls ha tillåtits använda detta smutsiga bränsle. Därför är skrubberfrågan högst angelägen för att driva sjöfarten mot lägre miljöbelastning, säger Anna Lunde Hermansson.

Restriktioner i flera länder

När det gäller fartygsekonomin räknade forskarna på kostnaderna för att installera och underhålla skrubbersystemen, samt på de kostnadsbesparingar företagen kunde göra genom att driva fartygen med billigare och smutsigare bränsle i form av tjockolja. Alternativet hade varit ett dyrare bränsle med lägre svavelinnehåll.

Enligt beräkningarna har majoriteten av flottan som investerat i skrubbrar fått tillbaka sitt satsade kapital, och det sammanlagda överskottet, för alla drygt 3800 fartyg, ligger på 4,7 miljarder euro fram till och med år 2022. Forskarna konstaterar också att mer än 95 procent av det vanligaste skrubbersystemet (öppet system, så kallad open loop) är tillbakabetalat inom fem år.

– Från industrins håll framhålls det ofta att rederierna inte ska straffas för att de i god tro investerat i teknik som skulle lösa problemet med svavelutsläpp i luften. Våra beräkningar visar att investeringarna redan är avskrivna och att det därför inte är ett hållbart argument, säger Anna Lunde Hermansson.

Nyligen har Danmark beslutat att förbjuda utsläpp av skrubbervatten i så kallat territorialvatten, inom 12 sjömil från kusten. Ett flertal länder världen över, till exempel Tyskland, Frankrike, Portugal, Turkiet och Kina, har också beslutat om nationella förbud eller restriktioner.

I Sverige finns idag inget generellt förbud, även om vissa hamnar, till exempel Göteborgs hamn, förbjudit utsläpp av skrubbervatten inom sitt område. 

– Vi hoppas nu att frågan ska få prioritet även i den svenska riksdagen. Det här är en lågt hängande frukt för hur vi kan minska vår negativa påverkan på den livsviktiga marina miljön.


Källa: Chalmers tekniska högskola